Efter ett samtal med mamma idag känns allt mycket bättre. Hennes värmande och lugnande ord har gett mig så mycket. Hon sa även att jag absolut inte skulle se detta som ett misslyckande, tvärt om. Se det istället som att det lyckades i 5 månader. Känns
så skönt och prata med någon som förstår mig och som vet vad hon pratar om. Hon har själv varit där och vet hur ont i hjärtat man får av det här med att sluta/minska på amningen. Hon vet precis mina känslor och förstår exakt vad jag går igenom. För er
som inte ammar eller har ammat är detta nog ganska svårt att förstå. Men detta är så fruktansvärt jobbigt. Ledsamt och sorgligt. Men som mamma sa, gör exakt som du känner och vill och det som blir bäst för er. Glad mamma, glad bebis. Nöjd bebis, nöjd
mamma.
Vi sitter lite ihop på ett sätt, jag och Milo. Han känner av mitt humör och mina känslor och tvärt om. Något av det bästa som finns, är att amma. Det är nog det mest underbara som finns iallafall. Den närheten och kärleken är oslagbar. Jag är så stolt
över mig och Milo att vi fixade att helamma såhär pass länge trots alla omständigheter. Vi fixade det, jag och min son. Dagar som nätter. Sena kvällar och tidiga mornar. Men det är oslagbart. Såklart ska vi försöka få amning och ersättning att gå
ihop på något sätt. Kanske behålla amningen vissa mål. Kanske bara nätterna och mornarna. Vi får se.
Mammas älskade sköldpadda.