Amanda Bergström

Livet med ett barn med särskilda behov

gravidlista

min vardag Permalink0
hur mår du i din graviditet?
i början kräktes jag men eftersom att jag hade influensan då så trodde jag att det
var på grund av influensan som jag kräktes och mådde redan superdåligt som det
var så gjorde ingenting med lite kräks just då haha. men sen har jag mått illa ganska
mycket men börjar försvinna nu i v. 22 tycker jag. är tröttare men kan inte påstå att jag
mår dåligt iallafall!

något speciellt du inte kan göra?
det är väl typ tömma kattlådan, det får jag inte. bära allt för tungt, men blir att jag gör det
ibland ändå men har minskat på det massor. men kan inte gå allt för långt eller snabbt 
vilket jag alltid gör i vanliga fall.

något speciellt du måste göra?
röra på mig för att jag är trött. haha logiskt, nae. men jag känner att jag är trött oavsett så
känns som att jag blir piggare av att åka till skogen och gå där till exempel. innan såg jag det
som skönt, numera är jag inte alls taggad på att gå i skogen men jag gör det ändå. men ändå
tycker jag ju om det men orkar inte egentligen. men så värt det! men har väl inga måsten för 
mig själv eller så annars tror jag inte. 

har du några cravings? dricka? mat? sötsug?
det skulle jag nog inte säga att jag direkt har. det är mer att jag måste ha frukt hemma. vindruvor
är ett måste på min frukthylla i kylskåpet. verkligen måste. så det är väl det isåfall. äter vindruvor
2-3 gånger om dagen. sötsugen kan jag vara men då tar jag frukt då jag inte är så glad i godis.
iskallt vatten är väl dricka cravingen. har alltid två flaskor vatten i kylen och en av dem står på
sängbordet när jag ska sova. men vatten på sängbordet har jag haft de senaste 6-7 åren men nu
är det extra viktigt och det ska vara iskallt, alltstå stått i kylen ett tag. sen mjölk med, älska! 

har din syn på livet ändrats sen du fick reda på att du var gravid?
ohja, om den har. det är annat och planera att skaffa barn och bara prata om det som att faktiskt
göra det. jag tänker supermycket på så mycket hela tiden, oroar mig för lite allt möjligt osv. men
har så mycket människor runt omkring oss och alla är verkligen så stöttande så har egentligen
ingenting att oroa mig för, men det är sån jag är. jag vill veta helt säkert att det kommer fungera
att göra si eller så. men det vet man inte förrän man testat. men sålänge jag vet att det är jag 
och jim, att vi gör detta tillsammans, så är jag ändå lugn. vi har även våra familjer och vänner runt
om som sagt, och de är helt fantastiska alla redan. så att detta barnet kommer bli älskat råder inga
tvivel om. men jag tänker mycket kring detta med att bli mamma. det är en uppgift som varar hela
livet. det är det största ansvaret jag kommer få i mitt liv, någonsin. och jag är så förväntansfull och
så nervös. det ska bli helt underbart, så mysigt, så lärorikt, så utmanande och framförallt nervöst,
för jag vet inte hur detta funkar. men jag vet att jag och jim som ett team kommer göra detta så bra
vi bara kan, tillsammans.

har ditt humör ändrats?
alltså i början var det nog värre tror jag. detta är egentligen en fråga som jim borde svara på
då det är han som lever med mig haha. men jag kan känna av att mitt tålamod blivit sämre och
att jag blir arg/ledsen väldigt lätt. så är mycket mer känslig. sen humörsvängningar har jag en
del, och krävs sällan mycket för att mitt humör ska ändras. men har problem med mitt humör 
sen tidigare haha. men måste nog svara ja på den frågan.

hur var det att berätta för vänner/familj/på jobbet om att du är gravid?
nervöst såklart! jag visste att hanna och jojo skulle bli överlyckliga. men vi var så nervösa för att
berätta för våra familjer och släktingar. vi ställde in oss på att det skulle vara mer negativt. mina kollegor
blev så glada. berättade även för mina brukare häromdagen och de är så glada med! så känns superbra.
alla har varit så stöttande och glada för vår skull. en negativ reaktion har vi fått men den räknar jag
ändå inte som negativ då jag vet att personen inte menar något illa, utan bara vill mig väl. så negativ
och negativ vet jag inte om man kan säga egentligen, för denna personen är den mest beskyddande
jag träffat i hela mitt liv. alla längtar tills bebis kommer precis lika mycket som oss. men de som längtar 
mest av alla tror jag är jojo, hanna, mamma och jims mamma. 

har ni tänkt något på gudmor/gudfar?
vi har redan bestämt det. och det har varit bestämt väldigt länge. jag har alltid vetat vem jag ska välja
som gudmor till mitt barn. och gudfar var inte heller svårt. jag sa till jim nåt halvår innan jag blev gravid
att jag ville att hans lillebror jakob ska vara gudfar till vårt barn. och gudmor är självklart jojo. hon är redan
gudmor åt teemo, nala och molly. så jakob och jojo, och de är verkligen de rätta gudföräldrarna.

ska ni döpa ert barn?
vi har pratat en del om det men varken jag eller jim är särskilt kristna av oss så det lutar inte åt det.
om vi ska gifta oss vill vi inte göra det i en kyrka. så jag tycker det känns fel att döpa barnet i en kyrka
när vi inte är kristna. vi är döpta ja, men inte troende. så vi får se. men just nu lutar det åt att ha en
namngivningsceremoni.

har du känt några rörelser än?
ja jag kände (vad jag tror var bebis) en rörelse i v. 14. sen kom det tillbaka i v. 17. var osäker båda
gångerna men sen blev det mer och mer i v. 18 så då förstod jag att det var bebis hela tiden. nu är
det full rulle mest hela tiden. nemen såfort jag är stilla så är det väldigt mycket rörelser. läste i min
gravid-app att barnet rör sig som mest när mamman är still. för när mamman rör sig så vaggas barnet
och det sover då. för ungefär en vecka sen kände jag första sparken utanpå magen, dagen efter
kände jag och jim tillsammans. det var så himla fint. vi höll på magen tillsammans och kollade på varandra
oså sa vi "nu" exakt samtidigt för det var då bebisen rörde sig. dagen efter såg jag en spark utanpå
magen för första gången. så det börjar bli mer och mer rörelser och mer som syns osv. supermysigt!
skönt att veta att det är aktivitet där inne.

ska ni ta reda på könet?
vi var på ultraljud för snart tre veckor sedan och då hade vi fått veta könet ifall vi hade velat det
(och om bebis hade velat visa upp könet såklart) men vi vill inte veta. dels för att jag tycker att stor
del av graviditeten är spänningen. att inte veta vad det är. för mig är det en självklarhet att inte kolla.
andra tycker tvärt om, så det är bra att det finns som valmöjlighet iallafall. men sen är det också för
att de inte alltid kan se och säga helt säkert, ibland kan de det men inte alltid. och säg att de säger
att det är en pojke och man ställer in sig på det och sen kommer det en tjej. klart man blir minst lika
glad, men om man nu tar reda på könet och ställer in sig på ett visst kön, då blir man nog paff när det
kommer ut det andra. så då ser jag ingen mening med det. men oavsett om de hade kunnat säga till
100% så hade jag inte velat veta. tänkte vi skulle ha en liten "tävling" med nära o kära där man får
gissa kön och lite annat som rör bebis. 

har ni bestämt namn?
nej det har vi inte. och det är så himla svårt. dock tror jag vi har kommit överens om vems efternamn
vi ska ta och även mellannamnen är nog klara. men tilltalsnamnet kommer nog ta ett tag till.

vilken vagn vill har ni tänkt köpa? har ni kollat på tillbehör?
vi har redan vagn. köpte en emmaljunga mondial, ÄLSKAR den. sittdel. liggdel, chassi och åkpåsen
är från emmaljunga, skötväskan från skip hop och regnskyddet från elodie details. 

fruit bowl

min vardag Permalink0
dagen har inte varit allt för spännande. vi har varit i skogen med molly sen tagit det lugnt.
jim åkte till jobbet för drygt en timme sedan så jag sitter och äter frukt, älska. grön kiwi, gul
kiwi och vindruvor. imorgon jobbar jag 11-21 så jag ska gå och lägga mig om en stund.
hoppas att ni haft en bra tisdag!

 

tio veckor emellan

min vardag Permalink0
lite tråkigt att bilden från vecka 12 är tagen med mobilkamera men magen växer 
som den ska iallafall, eller större är den ju iallafall! syntes inte mycket i v.12 men
nu i v. 22 går den inte dölja kan jag lova. 

Till top