Amanda Bergström

En blogg fylld med text, bilder och mycket mer.

det värsta är att du aldrig får träffa mina barn

min vardag Permalink0
snart nio månader har gått. nio månader utan dig. utan den finaste människan som fanns
på denna jord. jag har fortfarande dagar då jag inte fattar att du är borta. för några veckor
sen var jag hos farmor tillsammans med mamma, pappa och hampus. jag säger fortfarande
att jag ska åka till farmor och farfar, för så har det alltid varit. i hela mitt liv. men iallafall, vi
var hos farmor och åt våfflor, farmors våfflor, de enda våfflorna jag tycker om. och att du inte
var där var så konstigt. det kändes liksom som att du bara var iväg någonstans. för sist jag var
hos er fick jag krama dig, prata med dig, bara vara nära dig. det var så konstigt att vara i er 
lägenhet utan dig. det var många gånger jag var nära på att börja gråta men jag höll tillbaka,
för farmors skull. men jag berättade iallafall för henne att vi skulle få barn jag och jim, men det
berättade jag ju för dig för över två månader sen. och det gör så ont i mig att veta att mina barn
inte kommer få träffa dig. att de inte får lära känna dig. att jag endast kan återberätta allt galet
du hade för dig. hur fin människa du var. vem jag fått min envishet ifrån. för det var bara förnamnet
på vad du var. du gav aldrig upp, och du ställde alltid upp. ingen kommer någonsin ersätta din
plats hos mig. du var verkligen världens bästa farfar. du löste allt åt oss. hjälpte oss. hittade på
saker. fanns det någon som hade idéer på saker och ting så var det du. världens bästa farfar.
inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar dig. hur mycket jag önskar att du var här hos oss.
här där du hör hemma. men jag kommer aldrig glömma allt vi gjort och allt vi delat. och mina 
barn kommer få höra så mycket de orkar om dig. för hela världen borde få veta vilken fantastisk
människa du var, min farfar. världens finaste ängel, jag älskar dig.

sommaren tvåtusensexton

återberättelser Permalink0
bästa och värsta sommaren i mitt liv men tänker försöka att lägga mer vikt på det bra än det
dåliga. det enda negativa är väl att jag hade velat ha mer av amanda, jojo och hanna i min sommar.
umgicks mestadel med min syster och vi hade så kul! helt underbart. två veckor spenderades
mestadels med en cigg i ena handen och skipbo i andra haden på vår balkong. väldigt mycket festande
var det med. två veckor i turkiet hann vi även med varav en vecka tillsammans med kim och jim.
avslutade även sommaren med en vecka i spanien.

 
bilderna la sig rätt huller om buller men vad gör det om tio år?

för det är mysigt att svara på frågor om graviditeten

om mig Permalink0

När blir du mamma?
det beräknade datumet är den 4e oktober

Var graviditeten planerad?
ja det var den. vi har pratat om barn länge och i slutet på oktober slutade jag med mina ppiller.

När berättade du om graviditeten?
vi berättade för två av mina systrar och mina två bästavänner de första två veckorna som vi själva
visste om det. jims familj fick veta det vecka 11 och min familj fick veta vecka 12. 

Hur många barn vill du ha?
två eller tre, beror på hur vi känner senare. men minst två.

Tätt ihop eller långt isär?
det är egentligen inte något som går att styra över. vi kanske har jätteproblem med att få barn sen det
vet man inte. men om jag får bestämma så vill jag ha cirka tre år emellan. för vill ha "bebistiden" med 
mina barn och kunna ge dem all tid och kärlek jag kan och tror det är svårt med en till liten omkring 
benen på en. sen vill jag även hinna komma tillbaka till jobbet emellan barnen så jag skulle nog säga tre år.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
jag har nog oroat mig för mycket för mitt eget bästa. men det sitter i mig. jag oroar mig ganska lätt måste
jag säga. och speciellt när det är något som betyder mycket och detta betyder så oerhört mycket för både
mig och jim och framförallt för oss. detta är det finaste vi gjort.

Hur har graviditeten känts hittills?
illamåendet som sagt ska vi inte ens prata om. och sen trött men inget som märks hela tiden. orkar göra
mindre med. och jag som älskar att ha mina dagar där jag både tvättar, städar och åker till skogen med molly.
nu gör jag så mycket jag orkar.

Gillar du att vara gravid?
jag har inte riktigt fattat det helt än men änsålänge gillar jag det. det är värt att vara trött och seg, det är 
värt varenda sekund av illamående. och nu ser jag fram emot att känna sparkar.

Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
nej, det ska vi inte. jag har alltid sagt att jag vill veta vilket kön det blir den dagen barnet föds. dels för att
det är halva spänningen, vem är det som döljer sig där inne? sen även att det inte alltid stämmer. skulle 
vara ganska snopet om man hade planerat allt utifrån att det var ett visst kön och bestämt namn och allt
och sen kommer det något helt annat. och jag känner att skulle vi få besked att det var en kille och vi väljer
namnet filip sen kommer det ut och är en tjej och då får vi döpa om henne och då är namnet filip redan taget
och kan inte användas på nästa barn. så blir lite att man använder två namn på ett barn, anser jag. jim ville
ta reda på könet först men sen när han såg att det kan bli fel så ändrade han sig. det är inte kul att ställa 
sig in på att man ska få det ena men får istället det andra. könet är det sista som betyder något. vårat barn
kommer vara precis lika älskat oavsett och det viktiga är att det är friskt!

Hur tänker du kring förlossning?
eftersom att jag inte har gått halvvägs än så har jag inte tänkt på det så mycket än. men kommer nog bli
mer och mer nervös ju närmre det kommer. men det jag vill är att det går bra, inte är komplikationer och
att jim och jag har bra samarbete.

Hur tänker du kring första bebistiden?
det jag vill med första bebistiden är att njuta. smälta att vi utökat familjen och har ett nytt ansvar. förmodligen
det största ansvaret du någonsin blir tilldelad. jag vill vara hemma med min familj, alltså våra djur, jim och 
bebisen i ett par dagar och bara vara. sen kommer det vara så mycket frågor och osäkerheter från både
min och jims sidor men det är lite det jag tycker är så fint. att man får lösa det tillsammans så bra det går.
sen är det klart vi har massor av människor runt omkring oss som vi kan rådfråga, men vissa saker vill man
lösa själva. tillsammans, som en familj.

Har ni bestämt namnen sedan innan?
nej vi har inte bestämt något namn. vi hade ett tjejnamn som vi har haft under största delen av vårt förhållande
men det har blivit söndertjatat eftersom att det inte funnits någon bebis med i bilden när vi kallat magen för det.
så vi får nog tänka om helt från början vilket jag tycker är bättre med. kanske till och med blir så att vi väntar
tills han eller hon kommer ut med att bestämma namn då det kanske inte känns rätt med det förvalda namnet
när man väl får träffa barnet. 

Till top