Amanda Bergström

En blogg fylld med text och bilder.

En dag full av tankar

min vardag Permalink0
Vissa dagar tänker jag mycket på allt som händer med Milo. Andra dagar så lever jag mer i nuet och försöker låta bli att tänka. Ibland är det svårt och jag tänker ofta på om jag kanske skulle överväga att gå och prata med en kurator ändå. För det skulle vara så skönt att prata med någon som inte har med oss att göra över huvud taget. Någon som vågar fråga mig de där sakerna som vissa bara tänker. Som jag vågar fråga och säga vad som helst till utan att känna mig dum i huvudet. För det är så mycket tankar som går. Just nu tänker jag mycket på ifall Milo skulle behöva personlig assistans i framtiden. Skulle jag inte kunna komma tillbaka till jobbet då? Hur ska jag lita på någon som verkar trevlig och har ett bra CV? Hur ska jag kunna lita på den personen med mitt barn? Mitt allt? Jag vet att det isåfall är ett tag kvar men jag tänker mycket. Jag tänker för mycket. Men så är det när man har kontrollbehov. Jag vill veta vad som kommer hända.

Såklart kommer vi älska Milo precis lika mycket oavsett vad som händer. Men självklart vill vi att hans utvecklingsstörning (om han nu har någon) blir så liten som möjligt för att han ska få ett så "normalt" liv som möjligt. Oavsett kommer vi göra vårt hjärtas liv till det bästa utifrån hans förutsättningar.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig och man ska ha allt i tanken när man skaffar barn. Vi har alltid velat ha fler barn. Tre kanske. Men så kanske det inte heller blir och det tänker jag också mycket på. Jag har alltid sett mig själv med minst två barn. Men då ska man ha tid, energi och ork till det. Blir det mycket med Milo så kanske det inte blir några syskon till honom. Vi kanske inte orkar och kanske inte heller kommer att ha tid, men vi vet inte. Precis som med allt annat, vi vet inte. Och det är det jobbiga. Denna jävla ovissheten. 

Men jag är så glad och så lycklig över att vi har vår underbara lilla individ hos oss. Att han varje dag bjuder oss på sina leenden, skrik och roliga miner. Han är helt underbar. Så unik. Att få somna bredvid honom och vakna bredvid honom varje dag betyder allt. När han somnar på bröstet med armarna sträckta uppåt som om han kramar eller håller om mig, det är så otroligt mysigt. När han vaknar på natten och vill komma och lägga sig hos mig, det är något av det bästa och mysigaste som finns. 

Samtidigt som allt är otroligt jobbigt så är det så otroligt kul och se hans utveckling. Även att den går i hans takt så är det själva charmen. Han är så egen. Vår lilla sköldpadda. Jag är så stolt över att vara hans mamma, så sjukt stolt. Att just vi fick bli föräldrar till honom är att vinna högsta vinsten på livets lotto. 
(null)
Älskling, dig kommer vi alltid göra allt för. Mamma och pappa älskar dig mest av allt!

Fjorton minus

min vardag Permalink0
Imorse när vi vaknade var det fjorton minus ute. Är det ens möjligt..? Så äckligt kallt. När vi var ute på promenad med Molly höll jag på att frysa ihjäl. Bet i hela ansiktet och fick typ huvudvärk av kylan. Så idag ska vi sitta inne resten av dagen. Det är även hockey ikväll. 

Igår gjorde vi kalops till middag. Jag har aldrig gjort det innan så när jag trodde att jag var klar så såg jag sista punkten där det stod "sjuda i 1,5 timmar"... Och jag var så hungrig. Men fasen va gott det var när jag väl fick äta.
(null)

Sista tisdagen i februari

min vardag Permalink0
-12 grader visade väderappen imorse. Vi var lite lagom sugna på att gå ut om man säger så. Vill helst inte gå ut med Milo över huvud taget när det är mer än -10 men Molly behövde gå ut så vi hade inte mycket till val.  (null)
Stickade tröjan som Milos mormor har gjort. Så himla fin!
Till top