Amanda Lager

 

johan hektor
jag och johan har känt varandra i lite mer än ett år. innan det hade

vi bara träffats på fest oså och typ sagt hej. haha. men den dagen

jag lärde känna han var när jag och nina kom fram till tranås och

inte orkade gå hem så såg vi att johan och robik åkte förbi så jag 

ringde robin och frågade om de kunde köra upp oss och eftersom 

att de ändå skule vänta på att deras pizza skulle bli klar så kunde

de göra det. sen snackade vi om vad vi skulle göra på kvällen osv

osen ringde johan mig på kvällen oså kom han och hämtade mig

och nina. sen var vi ute och åkte bil med en jävla massa. vi var tre

eller fyra bilar. har berättat om den kvällen innan. men vi åkte iaf

ut till rommanäs, ett gammalt mentalsjukhus tror jag det är? kommer

inte riktigt ihåg. men det var sjukt kul och jävligt läskigt. sen efter

vi hade blivit ihjälskrämda så åkte vi tillbaka till stan. sen släppte

johan av alla och alla bilar åkte till olika håll. sen somnade nina i

baksätet när vi åkte från stan upp till mamma. sen när vi stannade

utanför huset (detta snackar vi om och skrattar åt fortfarande) så

vaknade inte nina så vi tvärbromsade så hon flög ner på golvet haha.

och det första hon säger är "VART ÄR MINA VANTAR?!" så jag och

johan börjar asgarva. sen kom nina på att hon hade glömt dem nere

hos robin så vi åkte ner dit och hämtade dem och jag fick springa in.

när jag kom tillbaka till bilen hade nina somnat igen så jag och johan

satt och snackade när vi körde runt i hela tranås typ. vi snackade verkligen

om allt och inget och eftersom att ingen av oss är blyga så var det sjukt

bra stämning oså. aldrig pinsam tystnad eller nåt som det ändå brukar

vara någon gång när man snackar med nån för första gången. sen var vi

ute och åkte till typ sex-sju på morgonen. vi åkte ut till rommanäs en

gång till så att nina höll på och skita ner sig när hon vaknade.. haha.

så jävla kul kväll/natt var det. och det var så jag och johan lärde känna

varandra. på söndagen när jag åkte hem så ringde han mig och vi

snackade i typ två-tre timmar minst. sen så snackade vi varje dag och

sen dess har vi blivit bättre och bättre kompisar. vi har bråkat två gånger

tror jag. en gång var det mitt fel och jag fick panik eftersom han var sjukt sur

och besviken på mig. andra gången var inget bråk direkt utan det var bara

att jag var besviken på honom bara. men vi har aldrig bråkat länge. första gången

gick det en dag högst. andra gången typ samma. min bästis. vi berättar

verkligen allt för varandra och vi har så sjukt störda minnen tillsammans.

johan är verkligen en kille man kan lita på. jag litar på han upp till 110%.

han vet allt, precis allt om mig. de flesta sakerna är det bara han och en

till som vet och en del saker är det bara han som vet. johan är som

en storebror för mig. jag vill aldrig förlora honom. aldrig i hela mitt liv.

han har gjort saker för mig som inte många andra skulle göra. han är

sig själv jämt. han är säker med det han gör. när man åker bil med han

tillexempel. hur fort han än kör, man känner sig alltid så jävla säker. finns

ingen annan som jag är så säker med. jag ken verkligen vara mig själv

med honom. han är en av mina absolut 5 närmsta vänner och det är han

jag känt minst av alla. som sagt, jag vill aldrig förlora honom. han ser när

jag är ledsen, han hör när jag är ledsen, sur, glad osv. han vet allt och lite

till om mig, min familj och mina vänner. sjukt hur bra man kan lära känna

varandra på ett år. han känner till mina problem, mina svagheter osv. allt.

jag skulle aldrig byta ut dig mot någon eller något. jag älskar dig sjukt mycket

min underbara vän. tack för att du finns. för allt du gör för mig. för att du är du.