Amanda Lager

Milo min Milo

17 Mars 2018 • 21:53 • Vardag • Permalink • 1

Jag trodde inte att det var möjligt att älska någon såhär oerhört mycket. Kärleken till min älskade lille son är så himla stor. Han har gett vårt liv en helt ny mening och jag kan inte se en framtid utan Milo, även att den är oviss. När han skrattar och ler kan jag själv inte låta bli att skratta och le för man blir så oroligt lycklig. Helt varm inombords. När han gråter och gråter och ingenting hjälper, även att man känner så hjälplös så är det ändå fint på något sätt. Han försöker på sitt egna sätt säga att något är fel. Och när han väl lugnat ner sig och nästintill kramar om en och bara ligger i famnen helt lugn, då skulle jag vilja stanna tiden i en timme eller två och bara njuta. För fasen så underbart det är.

Allt han gör är så unikt, vackert och underbart på sitt egna lilla vis. Hur ont det än gör när han får tag i underhåret och drar så är han så fin, så sjukt fin. Jag vill visa upp honom för hela världen. För det finns ingenting som jag är så stolt över som Milo. Ingenting. Jag är så stolt över att få äran att vara hans mamma. Hans mamma, Milos mamma, jag. Det är så stort. Otroligt och sjukt vackert. Milo, mitt älskade barn. Jag kommer alltid göra allt för honom och jag önskar att han kommer att njuta av livet så bäst han kan utifrån hans förutsättningar. Jag hoppas att han är lika nöjd som vi över att vi är hans föräldrar. Det finns ingenting i världen som jag skulle välja före mitt älskade hjärta, ingenting.

Milo, du är mitt allt. Du är mitt liv.

Livet med ett barn med särskilda behov