Dag 2 - En dag du minns
Det var den sista gången jag någonsin träffade min farfar. Den 8e augusti samma år somnade han in på grund av cancern. Vår fantastiska farfar, morfar, pappa, bror. O allt annat han var.
Jag minns denna dagen så tydligt. Jag var hemma i vår lägenhet tillsammans med Jim och min syster Elin. Rätt som det var hörde jag några som sjöng och gick då ut på balkongen då balkongdörren stod öppen. Där stod mina föräldrar, mina småsyskon, min farmor
och min fafar i rullstol och sjöng för mig. Det var så otroligt fint. Världens bästa överraskning. Sen kom de upp med presenter, pappa lagade hamburgare och de hade även köpt med sig fika. Det var en fantastisk dag. Men även sorglig. Det var sista
gången jag såg min farfar i livet. Sista gången jag fick krama och pussa honom. Sista gången jag fick säga att jag älskar honom. Min fina, underbara, fantastiska och mest älskade farfar. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och jag saknar
honom något otroligt.
