Amanda Lager

som rubriken lyder och som jag skrev upprepande gånger i förlossningsberättelsen så var detta mina
absoluta rädslor när jag var gravid. jag ville inte bli igångsatt, jag ville inte göra kejsarsnitt och jag ville
inte bli nersövd. men alla dessa tre lyckades jag pricka in på 30 timmar. klart man vill att ens förlossning
ska komma igång själv och att man inte ska behöva sättas igång. det är väl inte det roligaste men att
det sen på grund av "foster-avvikelser" slutade med akut kejsarsnitt, det var jag inte redo för. som jag
hade haft ångest för att bli snittad. det gick superbra, det gjorde det. men hade och har än idag, en månad
senare, ont i snittet. när han väl var ute och jag tänkte på fler barn var det bara ett stort nej. nejnejnej,
aldrig igen. men nu allt eftersom så vill jag ha fler barn men då kommer jag begära fler kontroller, att vi
ska få göra tillväxtultraljud flera gånger och planerat snitt i gravidvecka 38. för allt detta var så jobbigt,
och det är inte allt som var jobbigt under denna tiden.

jag orkar inte gå in på detaljer och berätta om varje dag in i minsta detalj heller. men vår lille prins blev
inlagd på neonatal vårdsenheten som jag skrev i förlossningsberättelsen. de har gjort så många undersökningar

på honom, de har tagit så mycket prover, han fick mat i sond (slang genom näsan som går ner i magen)
i cirka 1.5 vecka  han hade en venkateter i naveln de första dagarna, han var uppkopplad på EKG och 
även saturation (se hur han syresätter sig). de gjorde ultraljud på hans skalle, buk och pung. de gjorde
en MR (magnet röntgen) och ytterligare en gastroskopi. magnet röntgens bilderna visade på att det är
vätska i hjärnan men inte blod. det har heller inte blivit större och det är ingen pågående blödning vilket
är positivt! han har förmodligen haft en blödning i hjärnan när han låg i magen, vad det betyder
vet vi inte än. det är tiden som får avgöra hur det kommer utvecklas. det kan vara en utvecklingsstörning
men det behöver heller inte vara någonting över huvud taget. så vi vet inte. vi har ingen aning. han har
normal utveckling hittills och han har normal motorik. men vi får se. gastroskopin var en klar bild för läkaren
som utförde den. hon såg direk varför lillen inte fick fram några ljud när han skrek. han hade ett membran
mellan stämbanden. så när han försökte göra ljud ifrån sig så kunde inte stämbanden komma åt varandra
typ så det kom inget ljud. hon förklarade att det förmodligen skulle bli en operation. hon kontaktade en
läkare i stockholm som jobbar på astrid lindgrens barnsjukhus/nya karolinska och han hade tid några
dagar senare. så vi åkte ambulansflyg upp till stockholm och jim kom efter med bilen då endast en
förälder fick åka med i flygplanet. vi kom ner till stockholm på torsdagen och operationen skedde dagen
efter. det blev en lyckad operation och vi flög hem dagen efter. så det var en snabbvisit inne på BIVA
för lillen. men han kom hem med en "röst" rikare. operationen han gjorde klassas som ett enklare 
ingrepp men det är bara det att de inte söver så små barn på andra ställen än i stockholm, göteborg
och lund då de har det allra bästa narkosläkarna som kan det där med att söva små barn.

allt som allt låg vi inne på sjukhuset i två veckor. vi kommer följa upp alla avvikelser och vi har tid redan
nästa vecka på sjukhuset i linköping. vi får helt enkelt bara njuta av att vara en familj och se hur detta
kommer att utveckla sig. oavsett vad som händer och sker så kommer vi älska vår son precis lika mycket.
han är den mest underbara lilla individen vi någonsin  träffat. vår älskade milo ♥