Amanda Lager

Livet med ett barn med särskilda behov

fredagstankar

Vardag Permalink1
för mycket har hänt på ett år. för ett år sedan gick jag i skolan, festade en del, blev anställd i
hemtjänsten så jobbade en del, pluggade när jag "hann" (orkade), umgicks med vänner, taggade
studenten taggade balen och att slippa skolan, rökte & drack alldeles för mycket och var allmänt
omogen egentligen. jag hade drömmar om att hitta den perfekta killen, han som älskade mig 
oavsett vad och trots mina misstag och svagheter. jag drömde om en mysig lägenhet så långt
bort ifrån all skit som möjligt. jag fick för många utskällningar och uppläxingar av min syster som
jag mest blev arg för då men insåg ett tag efter att hon gjorde det för min skull (och för att hon vet
att jag har sjuk respekt för henne) men mest för min skull. jag är glad över att ha en överbeskyddande
syster. det finns anledningar till att hon är överbeskyddande när det gäller mig. jag har inte vart
någon ängel om man säger så. idag behöver jag inte drömma om den perfekta killen. idag är det
min verklighet. han bryr sig inte om vem jag har varit utan vem jag är. han får fram det bästa ur mig.
han älskar mig precis för den jag är, och inte den jag borde vara. 
 
jag bytte även efternamn år tvåtusenfjorton och många la märke till detta och frågade varför. jag
svarade bara personlig de flesta gångerna, för det har inte alla med att göra. jag gjorde det dels
för att jag ville ha en ny start och av andra anledningar. jag vet inte vem amanda rydén är. jag visste
inte vem hon var. det var som att jag var med i en film och hon var min karaktär. för nu är hon borta.
och jag vet inte vem hon var under ett par år. nu är jag mitt rätta jag, nu vet jag vem jag är och vem
jag vill vara. och stor del av det har jag mina vänner och pojkvän att tacka för det. men framför allt
min syster josefine. utan henne vet jag inte vart jag hade vart idag. förmodligen jobbat i norge och 
vart lika omogen som jag kan vara.
 
jag har alltid gått min egen väg, varje gång. och det kommer jag alltid göra. men jag måste börja tänka
en gång extra, lyssna på vad personer i min närhet har att säga om det och om konsekvenserna, tänka
igen och sen handla utifrån det. innan tänkte jag inte ens en gång utan gjorde bara. jag kommer alltid gå
min egen väg, men med lite mer tankar omkring det först. 
 
#1 - - syster josefine :

PUSS älskar dig!

Till top